Guds frid!
Mitt namn är Toni Heikkilä och jag har nu varit anställd lite över en månad som Albanienmissionär. Jag är 29 år gammal och bor tills vidare med min familj i Lepplax. Familjen består av min fru Emilia (f. Sundström) och mina två söner Hosea, 3,5 år och Ezra 5 månader.
Under min första månad har jag fått konstatera det som bibelns ord också klart säger, ”Skörden är stor, men arbetarna är få”. Därför får allas vår bön vara att Gud sänder arbetare till sin skörd!
Under den första månaden har jag inte haft möjlighet att resa dit, men eftersom vi har sociala medier av alla slag har jag kunnat jobba mycket tillsammans med våra lokala vänner i Albanien. Vi har hållit bl.a. kunnat hålla team-möten, planera diakoni-, gudstjänstverksamheten, olika evenemang samt hjälpa till i olika uppgifter som finns. Vidare studerar jag det albanska språket. Till de största uppgifterna har hört att hålla pastoralundervisning för en lokal man i församlingen, Dritan Thomollari. Han har redan under flera år studerat flitigt tillsammans med vår tidigare missionär Jimmy Svenfelt samt med Tapani Vähäkangas, Vesa Pöyhtäri, Jouko Talonen och Harry Ylipää. Tanken är att han blir prästvigd kommande år.
För tillfället går vi igenom kyrkohistorien och har lektioner varenda vecka. Under lektionerna har vi ett öppet samtalsklimat och vi diskuterar det vi gått igenom. Vidare har jag också haft honom att besvara diverse frågor och skriva korta essäer. Vad som varit intressant är att vi fått konstatera att samma fenomen och samma svårigheter uppenbarar sig gång på gång i historien. Liknande tankar som t.ex. de tidiga heretikerna hade (Arius m.fl.) kan vi t.ex. hitta i dagens Islam. Liknande diskussioner som pågick mellan Augustinus och Pelagius eller Donatus förekommer ofta för oss idag när vi som lutheraner diskuterar med andra kristna denominationer. Viktigaste av allt är att se vad den tidiga kyrkan kom fram till på bibelns grund och lära sig av detta.
Men kyrkohistorien handlar inte bara om strider och debatter. Vi kan också lära oss därifrån hur man kommunicerar och hanterar människor. För även om kärleken inte är kärlek utan sanning kan vi lära oss att likt Ambrosius ”behandla människorna med så stor kärlek och respekt att även hans fiender inte kunde säga något ont ord mot honom”. Och med detta bör vi ändå minnas att Ambrosius var en som älskade sanningen och en man som sade ifrån i teologiska frågor.
I Albanien finns det för tillfället många utmaningar. Den största är ändå Coronaläget. För några veckor sedan påpekade jag för min albanska kollega att läget börjar se bra ut. Detta gjorde jag för att Coronasiffrorna gått ner kraftigt. Svaret jag fick häpnade mig: ”De officiella dödssiffrorna visar 3000, de inofficiella Coronadödssiffrorna är mellan 15000–25000. Läget är sämre än på länge, de talar om att sätta striktare restriktioner igen”. Enligt statistiken har ca 25% fler människor dött i Albanien förra året än normala år, i år ser siffrorna ut att bli 35% mer än normalt. Men eftersom de flesta inte litar på staten eller sjukhus håller man sig hemma i stället för att söka hjälp. De flesta Coronadödsfallen sker hemma i sängen.
Den ekonomiska situationen är inte heller den bästa. Industrierna går på betydligt lägre kapacitet än vanligt. Priserna har också höjts i landet på grund av brist på efterfrågan. Många är deprimerade, och allt fler är fattiga. Men ändå berättar våra församlingsmedlemmar att detta gör att folk tar sin tro på allt större allvar. Också de som inte är troende verkar ha börjat intressera sig mer, även om det många gånger är i fel syfte. När nöden är som störst vänder folk sig mot Den som kan hjälpa. En kvinna i församlingen berättade att ”aldrig tidigare har jag ropat, gråtit och bett så mycket till Gud som nu”. Även om situationen är utmanande så får vi vara vissa om att Gud är med också i dessa situationer. Jesus Kristus är den samme igår, idag och i all evighet. Och är han den samme, gäller också samma löften idag som tidigare, ”Se, jag är med er alla dagar till tidens slut”!
Kära vänner, vi gör tillsammans ett viktigt arbete i Albanien. Fortsätt be för våra albanska bröder och systrar i Albanien. Be att allt fler människor skulle komma till tro. Be att Gud skulle sända trogna såningsmän och att vi skulle få trogna albanska medarbetare!
Tusen, tusen själar sucka, uti mörkrets boja än, Fastän Jesus köpt dem alla, med sitt blod så dyrt igen. Fastän han åt dem förvärvat barnaskap och evig nåd, Vandra de från honom fjärran efter sina egna råd. Ack de känner inte honom, känner inte livets stig, Vet inget om den Kärlek som för dem har offrat sig. Julens glada änglahälsning Frälsaren är född åt er, Har ej, lik en ljuvlig solglimt trängt i deras hjärtan ner. Vi som fått Guds Ord om händer och förstått att Gud är god, Vi som funnit liv i Jesus och förlossning i hans blod Vi som ser i våra bygder hur Guds rike framåt går Bröder skulle vi ej känna hednavärldens nöd som vår? Herre, låt ditt rike komma, dit det inte kommit än! Öppna väg, där väg ej varit, och sänd trogna såningsmän! Samla hednavärldens skaror, under korsets fridsbaner Vi förbida dig, o Herre, du är Gud och ingen mer!
Vers 1,2,5 och 7, ”Hednavärldens suckan” av Lina Sandell. Hämtad från ”Samlade sånger av L.S. del 1 (1906), s. 242-244
Vill du vara med och stöda arbetet i Albanien kan du kontakta missionsgruppens ordförande i ditt hembönehus. Vill du vara med och stöda arbetet sporadiskt eller genom den allmänna stödringen hittar du konto- och betalningsuppgifter här. Vill du få ett missionsnyhetsbrev till din epost, meddela toni.heikkila@lff.fi