Historia

Väckelsens utbredning

I slutet av1870-talet hade väckelsen ännu inte någon större utbredning i Pedersöre. Kållby var ändå en av byarna i Pedersöre där den ganska tidigt fick fotfäste. Esse hade då redan nåtts av väckelsen dvs. omkring 1870, liksom också Lepplax by dit väckelsen torde ha kommit omkring 1874-1875.

Hemmen var länge den samlingsplats där man samlades dels för att samtala, men också för att läsa ur Luthers postillor och sjunga psalmer och sånger. Med jämna mellanrum ordnades stugusammankomster med kallade predikanter, såväl svenskspråkiga som finskspråkiga. Från mitten av 1920-talet nämns bl.a Peltola, Ainali, Vitsjö och Westerlund som besökt Kållby. Man hade särskilda bänkar och stolar som var ämnade speciellt för sådana tillfällen. Det var ofta barnen som fick hjälpa till att ordna dessa och sedan gå med bud till grannarna om att man ordnat med sammankomst. Folk samlade och när ordet verkade blev man ofta till syndare och ville höra avlösning. Det var vanligt att man kunde hålla sammankomst en hel vecka och vid ett av de tillfällena, år 1925, fick över tio nåd till bättring.

Verksamhet utan eget bönehus

I Kållby höll man sammankomst i hemmen ända fram till 1972 då Kållby Fridsförening registrerades. Under den tiden ordnades inte regelbundet sammankomster. Punsar Bönehus i Esse låg ganska nära varför man ofta besökte sammankomsterna där. Symöten ordnades visserligen vintertid och då var det vanligt att man också höll en predikan. De insamlade medlen från symöten gick till missionsverksamheten, eftersom man inte hade någon egen förening. Söndagsskolan hölls också på samma sätt i hemmen. Senare ordnades då och då sammankomst också med kallade predikanter i Kållby bönehus. Som den första egna predikanter i Kållby fungerade Otto Westmark (1891-1972).

Organisering

I samband med att Pedersöre församling byggde Kållby församlingssal, blev det aktuellt att bilda en egen förening. Den 5 juli 1972 registrerades föreningen under namnet Kållby Fridsförening r.f. Verksamheten dvs. sammankomster, söndagsskola och symöten fortsatte nu i församlingssalen med sammankomster varje söndag kl. 15, men också med jämna mellanrum lördagkvällar med kallade predikanter.

Eget bönehus

År 1990 fanns det i Kållby Fridsförening ca. 240 medlemmar över 18 år och man var därför i behov av större utrymmen att samlas i. Det blev aktuellt med bygge av ett eget bönehus. I samband med detta gjordes en förfrågan bland medlemmar i Lepplax, om man vill delta i bygget emedan man där inte hade någon egen samlingsloka eller förening. Det blev ett positivt svar vilket har betytt att man därefter varit organiserad i Kållby fridsförening r.f. Samma har också gällt för några andra byar i Pedersöre, såsom Forsby och Bennäs m.fl. där medlemmar finns.

På sensommaren 1990 satte man i gång bönehusbygget. Bönehuset skulle rymma ca. 300 personer och innefatta kök och serveringsrum. Den 30 november, första söndagen i advent 1991, invigdes bönehuset som fick namnet Flynängens bönehus.

Eftersom många unga familjer har valt att stanna kvar i byn både i Kållby och Lepplax, har medlemsantalet stigit under åren så att man år 2008 tog beslutet att förstora bönehuset. I augusti 2009 kom tillbyggnadsarbetet i gång och pågick till maj 2010, när det förnyade och tillbyggda bönehuset stod klart. Största delen av arbetet utfördes av föreningens medlemmar på talko. Söndagen den 13 juni 2010 återinvigdes bönehuset. Samlingssalen rymmer 650 personer, serveringsrum 170 personer. Under byggnadstiden hölls sammankomsterna i Punsar Bönehus och i Pedersöre kyrka.

Stormöten

Traditionen med sensommarmöten i Kållby startade i början av 1930-talet. De hölls årligen vid Kållby samlingshus ända tills Flynängens bönehus byggdes varvid mötena flyttades dit. Motsvarande möten har hållits i Lepplax från mitten av 1930-talet i byns bönehus och från början av 1950-talet i Lepplax samlingshus. Det sista sensommarmötet i Lepplax hölls 1976. Förutom de större sensommarmötena i Lepplax ordnades i början stugusammankomster och senare i byns bönehus med kallade predikanter. Denna tradition har fortsatt och dessa tillfällen hålls ca. sex gånger per år. Dessutom hålls söndagsskola i bönehuset som numera kallas för Lepplax Bykyrka.

Många av de trogna som verkat i olika uppgifter i arbetet för Guds rike, har redan fått ingå i vilan. De hade hunger och en längtan efter Guds ord och verkade den tid som var bestämd för dem. De kommerbad om kraft från ovan, sådde och arbetade men Gud välsignade och gav växten. Nu vilar de i vänta på uppståndelsens morgon.